fredag 11 januari 2013

Fallande olyckor som konstform

Ibland har jag undrat hur det skulle kännas att medvetet halka och falla i badkaret eller falla från en balkong eller bro. Just situationen att vara på väg ner och hårt utan att kunna kontrollera det. Bara känna gravitationens kraft. Dock är jag inte intresserad av det hårda mötet på väg ner eller vad det kommer att göra med mig då det inte lär vara bekvämt, kan ge smärta långt efter fallet och även leda till döden. Därför är intresset en aning svalt och jag tänker inte på det allt för ofta. Dock de gånger jag halkat på is eller på annat sätt ramlat och sen hittar mig själv liggandes på rygg i relativt bra skick kan jag undra hur jag undvikit att slå i huvudet (i alla fall hårt) och det känns inte helt fel det jag upplevt, även om kanske inte rätt.

Därför är jag intresserad utav fotografen Kerry Skarbakkas projekt där han har fotograferat sig själv i olika fallande situationer. Kolla på bilderna här på denna bloggposten eller på fotografens egen hemsida med lite fler bilder, men i mindre storlek. Det är ett antal otroliga bilder!

Jag undrar hur han har gjort de här fotograferingarna, om det finns några gömda säkerhetslinor, madrasser eller om resultatet blivit digitalt manipulerat. Dock kan jag inte hitta tecken på gömda saker eller manipulationer och jag undrar hur många gånger han slagit sig på riktigt i de olika tagningarna för att få fram dessa bilder.

Vad tycks? Är det någon som kan se något jag missat i bilderna? Är det så här det skulle se ut på riktigt om det fotograferades när det hände?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar